Liten reseberättelse av Ninni Westerman.

Onsdagen den 12 september 2012 hämtade Kicki Trodin upp oss, åtta medlemmar i Textil Gotland, med sin buss redan vid Gotlandsbåten i Nynäshamn. Vi hade länge förberett en studieresa tillsammans med konstnären och formgivaren Ingela Berntsson som guide. Ingela träffade Kicki och jag under textilresan till Peru förra året och då kom idén upp med en egen resa för TG-medlemmar eftersom Ingela tidigare guidat japanska grupper till Växbo Lin, ett företag som hon arbetat mycket med som formgivare.

Färden gick först till Uppsala där vi efter god lunch i solen vid Fyrisån och Saluhallen, klättrade upp på Domkyrkans vind och det museum som visade sig innehålla de mest fantastiska textila skatter (trots att jag bott så många år i Uppsala har jag aldrig ens vetat att detta museum existerade!) Här finns en galaklänning i guldbrokad som drottning Margareta bar på 1400-talet, den enda i sitt slag från medeltiden. Andra intressanta föremål var de dräkter som de tre Sturarna bar när de kallblodigt mördades på Slottet år 1567. Och vackra mässhakar och kåpor broderade av bland andra Albertus Pictor som uppenbarligen alls inte bara var väggmålare.

Sedan styrde vi kosan norrut och nästa anhalt var Gävle länsmuseum där vi möttes av Elisabet Eriksson från Edsbyn, ordförande i Ovanåkers hembygdsförening. Hon tog oss med till de textila samlingar museet har som resultat av Hedvig Ulfsparres livslånga passionerade intresse för hemslöjd. Hedvigs Ulfsparres samling av hemslöjdstextilier från 1900-talets början är Sveriges största. Vi fick en första introduktion till denna mångfald av mönster, tekniker och material. Sedan såg vi utställningen om Hedvig Ulfsparres liv och många av hennes textila föremål på museet. Väskor var något hon samlade på.

Vi tog oss längre norrut upp mot Hälsinglands blånande berg och små ängslador utspridda på lägdorna. Stora Hälsinge-gårdar, numera på världsarvskartan, kantade vår väg.
Vi hade bokat in två dygn på konferens och spa-anläggningen Orbaden norr om Bollnäs, vackert beläget vid Ljusnans stränder. Fint boende och smakliga måltider som höll högsta klass. Och för oss som orkade ta en morgonpromenad längs stranden kunde soluppgången var så här vacker.

Tordagsmorgon efter frukost åkte vi till drömmålet: Växbo Lin. Då hade också Åsa Ganell anslutit sig till oss. Hon bor ju numera i Sveg, men är fortfarande med i Textil Gotland.

I Växbo finns landets bäst bevarade miljöer från linberedningens glansdagar. Just här startade Växbo Lin 1989 sin verksamhet och inriktade sig först på spinning men efter några år startade linneväveriet.
Det unga företagsamma paret Hanna och Jakob Bruce, båda välutbildade i andra yrken, köpte upp företaget 2006. Hanna, självklart klädd i rosa linskjorta, tunika i ofärgat lin och ljust rosa skor, berättade dramatiskt för oss om hur det gick till när de satsade allt och tog språnget, trots att kloka människor avrådde dem från att köpa företaget.

Vilket vågspel, vilket mod att ta över ett sådant kulturarv och förvandla det till ett modernt företag, ett linneväveri, som ska gå med vinst! De säger: ”vårt mål är att väva samman gamla hantverkstraditioner med modern design och utveckla linneprodukter som känns lockande i vardagen.”
Och utan den urskickliga designern Ingela, som var vår guide under resan, hade det kanske inte gått så bra. Hon har formgivit alla deras textilier. Nu har Växbo Lin blivit en riktig framgångssaga och får allehanda priser.

Efter lunch styrde vi kosan mot museet i Edsbyn i Ovanåker. Där såg vi en intressant konstsamling av bygdens son och naivisten Lim – Johan. 1948 hotade de etablerade Hälsingekonstnärerna med bojkott av en konstutställning om Lim -Johan skulle delta – då fick hans tavlor hängas vid sidan av i ett rum för sig. Nu är han accepterad som en av världens främsta naivister.
Ovanåkersbygden har en rik lintradition och på museet kunde Elisabet E. visa oss de speciella Ovanåkersspetsarna knypplade i grovt lingarn och många vackra linvävnader och allmogedräkter. Elisabet öppnade även den gamla Hälsinge-gården Mårtas för oss. Vi fick se en äkta Hälsingegård med stänktapeter, väggmålningar och allmogeinredning.

När vi kom tillbaka till Orbaden hade vi tid för relax och Spa. Badbalja utomhus provade flera på. Mineral-bassäng likaså. Till middagen kom Sonja Öhman, vän till mig sedan Ljusdalstiden, på besök. Hon har under många år formgivit speciella kläder, skjortor och rockar i lin med fokus på ryggdekorationer och haft butik i Gamla Stan bl.a. Hon visade några av sina skapelser och Ingela gick mannekäng.
Sista morgonen ösregnade det. Det var dags att styra kosan söderut igen, mot Kilafors och Filtmakeriet. Veronika och Jessica Skytt, välkända för många som arbetar med ull, och döttrar till Åddebo Ull i Norduppland, köpte en fabrik med spinnerimaskiner för några år sedan. Efter en massa renoveringsjobb har de nu igång hela verksamheten i en stor fabrik på tre plan. De tar emot säckar av otvättad ull från Sveriges fårbönder. De sorterar, tvättar, färgar, spinner och nålfiltar. Deras produkter är garn och nålfilt av svensk ull.

Och vi handlade vällustigt av garn och nålfilt. Bussen blev alltmer fullproppad.
Och vi är så inspirerade av alla dessa unga företagare vi mött, som lägger ner sin själ, sin tid och sin ekonomi på textilprojekt som vi alla har så stor glädje av!

Lunchen intog vi på Wij trädgårdar utanför Ockelbo. Trädgården hade gått i höstvila men vackra miljöer och installationer kunde vi ändå se i regnet.
Kicki rattade oss säkert tillbaka på naturvackra vägar ner mot Uppsala och efter avskedsfika på det anrika caféet Ofvandahls skildes våra vägar för denna gång. Men resan gav mersmak och redan vid kaffet började gänget planera för nästa textilresa. Kanske du har idéer om intressanta mål?

Text: Ninni Westerman Foto: Ninni Westerman alla utom täcket i vaggan, Hanna och Jakob samt bilderna från Filtmakeriet Referatlayout: Ann-Britt Magnusson